Alla vill smycka sig

Det finns flera saker som utmärker människan, och skiljer henne från andra djur. En av dem är det mänskliga behovet av att förändra sitt utseende på olika sätt. Detta kan ske genom att använda olika ämnen direkt på huden, genom att förändra sitt hår på olika sätt, eller genom att pryda sig med smycken av olika slag.

Troligen skapades de första smyckena i Afrika. I Blombosgrottan i södra Sydafrika har man hittat smycken gjorda av skal från havslevande sniglar. Dessa smycken tros vara 75 000 år gamla. En annan fyndplats är Enkapune Ya Mato i Kenya, en bosättning från stenåldern, vid vilken man hittat 40 000 år gamla strutsäggskal, som också använts som smycken. Genom att studera smycken kan arkeologerna få en bild av hur livet tedde sig för människor som levde för så pass länge sedan att det mesta i deras liv är svårt att föreställa sig. Vid samma tid som äggskalssmyckena i Kenya tillverkades den äldsta kända människofiguren, den s.k. Venus från Hohle Fels i dagens Sydtyskland. Det rör sig om en kvinnofigur skuren ur en mammutbete, med ett hål för att fästa en rem. Det kan alltså röra sig om ett smycke.

Från betar till metall

Av mammutbetar tillverkades även armband i södra Ryssland, och pärlemor användes tidigt till flera typer av smycken. Eftersom föremål av metall står emot tidens tand bättre så är de flesta tidiga smycken som har hittats av metall, och det är från bronsåldern och framåt som vi vet mest om hur människor smyckade sig.

Idag är det dock andra metaller som dominerar över koppar när det kommer till smycken. Kanske är detta egyptiernas förtjänst. De föredrog guld framför mindre ädla metaller, och förmögna egyptier fick med sig ett stort antal guldföremål i sina gravar. Egyptierna använde också färgat glas och ädelstenar av olika slag i sina smycken. Egyptierna inspirerade bl.a. fenicierna, som handlade med Europa. Smycken med egyptiska drag har påträffats vid utgrävningar även i Europa.